Etikettarkiv: Lasse

Se Speldjävlarnas mest dråpliga och kritiska scen

”Det här måste sitta på första tagningen”

18Lassefaller

Mitt under en förhållandevis lugn fas av spelkvällen reser sig den berusade Lasse och börjar orera om någonting han kommit på. De andra runt bordet ber honom sätta sig ner och ta det lugnt. Efter vissa protester gör han det men måttar fel, välter med stolen och får med sig bordsduken och allt som står på den. Nästan alltihop går sönder.

Eftersom vi skaffat rekvisitan till bordet på lite udda vägar, var det mycket som inte fanns i dubbel uppsättning. Jag förutspådde att det mesta skulle hålla men så blev det alltså inte. Hela golvet blev en röra av krossat glas och porslin, utspillt låtsasvin och blött papper. Vi hade dock planerat för det här på det enda sätt vi kunde i den rådande situationen, nämligen att se till att vi inte behövde göra några omtagningar.

Men det höll likväl på att gå åt skogen totalt. När den högljudda scenen dragits igång för första gången skrek Jonas – som tog ljudet – strax innanLasse/Dan skulle till att sätta sig och falla baklänges: ”Stopp!” Ingen hörde honom dock, så han var tvungen att fälla mikrofonbommen över bordet för att få oss att avbryta tagningen innan det var för sent. ”Ljudet krånglar!” skrek han. En så central scen utan ljud hade varit en katastrof, det hade hotat hella filmen. Eller i alla fall tvingat oss till en arbetskrävande eftersynkning.

Som grädde på moset klarade sig Lasses unika skjorta från att solkas av låtsasvin som inte gick att tvätta bort. Det möjliggjorde de kompletterande halvbildstagningar som det sedermera skulle visa sig att vi behövde göra.

Som kuriosum kan tilläggas att den här scenen är hämtad ur verkliga livet. En icke namngiven bekant till mig gjorde ganska exakt en sådan här tavla för ett antal år sedan. Den åtföljdes av ett utrop från en kvinna vid bordet. ”Fy fan vad det är osexigt med fulla karlar!” Den repliken har vi tagit med i Speldjävlarna.

Janne Ahnberg, producent och regissör

Allt börjar med manus, del 1

Speldjävlarna föddes en smällkall februarikväll för fyra år sedan

Bruno Bran och jag hade redan gjort en enminutsfilm tillsammans (https://www.youtube.com/watch?v=60vSg4aFq9I) för ett projekt som hade visning på Galleri Win-Win i Göteborg. Nike Fritz kände jag sedan flera år. Nu skulle vi slå våra påsar ihop och ge oss in i det äventyr som nu står inför sin upplösning.

Manusmöte, detaljstudie

Manusmöte, detaljstudie

Snön låg flera decimeter djup på Andra Långgatan och det hör inte till vanligheterna. Vi kurade över varsin varm kopp och bestämde oss där och då för att börja arbeta på Brunos idé till komedi, på så regelbunden basis som övriga engagemang medgav. Det fick bli var och varannan söndag hemma hos varandra. Det fanns ju kaffe och te där också.

Att mejsla ut karaktärerna tog sin tid; vi tog rätt mycket ur oss själva när det gällde varsin av dem och tillförde sedan en fjärde, som vi såg som den dramaturgiska nyckeln för att få igång spelet. Hon kallas Sarah i filmen och är en besserwisser och finkulturell wannabe. Lasse är en annan karaktär, navet i sällskapet, en åldrande charmör som börjat tappa stinget och som dricker för mycket. Honom har jag i ärlighetens namn lånat mycket åt. Sarah är hans senaste erövring, Åsa och Claes är hantverkarparet som Lasse träffar då och då för att spela quizz som de skrivit frågorna till själva. Dem anlitade han en gång för att renovera huset och de är numera hans enda egentliga vänner.

Vi bestämde oss tidigt för att ha roligt utan några djuplodande existentiella analyser, även om vi ville att humorn skulle vara lika svart som Noréns. Man ska kunna skratta, gråta och känna igen sig med ett styng av pinsamhet, ungefär som i Fawlty Towers.

Men vilka skulle vi ha i rollerna? Det tar vi i nästa avsnitt.

Janne Ahnberg, producent och regissör