Etikettarkiv: karaktärerna

Allt börjar med manus, del 2

Speldjävlarna finner sina skådespelare

Gruppbild, beskuren 2 copy

Nike Fritz, Janne Ahnberg, Lena Åkerstedt, Dan Nerenius och Hasse Thorén

Förr eller senare måste ett filmmanus prövas i verkligheten om det ska bli något av det. Det tog ett bra tag innan författarna Nike, Bruno och jag började fundera på vilka skådespelare vi ville ha i rollerna. Var och en av oss formade sina egna bilder av hur karaktärerna skulle se ut.

Egenföretagaren Lasse skulle vara stor och dominant ha en bedagad charmörs charm. Hans nya kvinna, pedagogcoachen Sarah, skulle forfarande vara attraktiv trots att hon närmar sig sextio, hantverkaren Claes mager och skarpskuren samt hans fru Åsa alldagligt, färglös men med en latent erotisk utstrålning. Så långt var vi överens.

Det var inte förrän första manusversionen var klar och vi var en bit in i den andra, som vi på allvar började diskutera skådespelarfrågan. Vi ville ha med skådespelarna i finputsningen av manuset.

Åsa låg närmast till hands, eftersom den rollen kändes som en utmaning för Nike. Vi diskuterade fram och beslöt att låta henne göra den, hon skulle bli en utmärkt Åsa. Att hitta en Claes stod näst på tur. Det var Nike som uppmärksammade oss på hur bra Hasse Thorén, som hon träffat på en middag hemma hos mig, skulle passa i rollen. Hasse är egentligen inte skådespelare utan elektronikingenjör, men han är en naturbegåvning som medverkade i min första film, Domino. Nike hade rätt, jag kunde inte fatta varför jag inte kommit att tänka på honom. Han accepterade rollen. Så var dags att leta rätt på en Sarah. Lena Åkerstedt hade medverkat i flera av mina tidigare filmer, visserligen aldrig som snipig kulturbesserwisser men när jag väl fört henne på tal kände vi alla på oss att hon skulle passa utmärkt. Inte heller hon var svår att övertala.

Sedan blev det svårare. Var skulle vi hitta den bedagade charmören? Jag hade gjort mig en inre bild av honom som lite väl sunkig och otrevlig för att kunna få kvinnor på fall, men insåg att manuset snarare krävde en charmig karlakarl kring sextio, som druckit sig till ett karaktärsfullt utseende. Vi tänkte länge kring det här men kunde inte komma på någon som vi tyckte stämde. Tills Bruno en dag ville visa oss en examensfilm från norska filmhögskolan som han medverkade i. Han spelade en gammal man som fick besök på äldreboendet av sin åldrande son, spelad av Dan Nerenius. Det klack till i mig: där hade vi Lasse i sin prydno. Och efter en kort överläggning med sig själv tackade Dan ja till rollen. Nu var vi fulltaliga.  

Janne Ahnberg, producent och regissör

Allt börjar med manus, del 1

Speldjävlarna föddes en smällkall februarikväll för fyra år sedan

Bruno Bran och jag hade redan gjort en enminutsfilm tillsammans (https://www.youtube.com/watch?v=60vSg4aFq9I) för ett projekt som hade visning på Galleri Win-Win i Göteborg. Nike Fritz kände jag sedan flera år. Nu skulle vi slå våra påsar ihop och ge oss in i det äventyr som nu står inför sin upplösning.

Manusmöte, detaljstudie

Manusmöte, detaljstudie

Snön låg flera decimeter djup på Andra Långgatan och det hör inte till vanligheterna. Vi kurade över varsin varm kopp och bestämde oss där och då för att börja arbeta på Brunos idé till komedi, på så regelbunden basis som övriga engagemang medgav. Det fick bli var och varannan söndag hemma hos varandra. Det fanns ju kaffe och te där också.

Att mejsla ut karaktärerna tog sin tid; vi tog rätt mycket ur oss själva när det gällde varsin av dem och tillförde sedan en fjärde, som vi såg som den dramaturgiska nyckeln för att få igång spelet. Hon kallas Sarah i filmen och är en besserwisser och finkulturell wannabe. Lasse är en annan karaktär, navet i sällskapet, en åldrande charmör som börjat tappa stinget och som dricker för mycket. Honom har jag i ärlighetens namn lånat mycket åt. Sarah är hans senaste erövring, Åsa och Claes är hantverkarparet som Lasse träffar då och då för att spela quizz som de skrivit frågorna till själva. Dem anlitade han en gång för att renovera huset och de är numera hans enda egentliga vänner.

Vi bestämde oss tidigt för att ha roligt utan några djuplodande existentiella analyser, även om vi ville att humorn skulle vara lika svart som Noréns. Man ska kunna skratta, gråta och känna igen sig med ett styng av pinsamhet, ungefär som i Fawlty Towers.

Men vilka skulle vi ha i rollerna? Det tar vi i nästa avsnitt.

Janne Ahnberg, producent och regissör