Kategoriarkiv: Inspelning

Malin Wahlstedt gästbloggar hos Speldjävlarna

En filminspelning sedd från sidan

IMG_4601

Malin har skött marktjänsten med fast hand

Speldjävlarna har spelats in hos oss. Jag tappade snabbt räkningen över hur många helger jag väckts av fyllebråk nere i vardagsrummet. Jag är ju kvälls­människa och sover alltid länge på helgmorgnarna, så de där bråken har liksom vävts in i mina drömmar under de sista timmarnas sömn. Varje gång samma lättnad när jag vaknar och inser att det var en dröm. Eller, inte en dröm, men en fiktion, en filminspelning.

Janne, jag, barn och katt bor i filmens scenografi när skådespelarna gått hem. Vi har blivit ganska luttrade och vana att lyssna noga innan vi öppnar en dörr, går nerför trappan eller spolar på dass. Jag har tagit höga kliv över lampornas stativ, ålat under sladdar, aktat mig att kasta skuggor och komma i bild. Men visst har jag förstört någon tagning där jag kommit sjavande i min solkiga morronrock.

I vanliga fall brukar jag ha hand om ekonomin i Jannes filmprojekt, men i denna finns just ingen ekonomi, eller har åtminstone inte funnits förrän nu med crowdfundingen. Istället har jag axlat den typiskt kvinnliga mammarollen att koka kaffe, laga lunch, hålla tyst och ur vägen. Jag brukar stiga upp lagom för att hinna greja lunch åt teamet. Då står jag i köket och skär sallad och tomater, kokar ägg, skivar bröd och dukar fram smör och pålägg mellan tagningarna. Förutom de gånger då Hasses fru Samian kommit med hemlagat thailändskt. Där ligger jag i lä.

Magnus, familjens sjuttonåring, har kanske inte hjälpt till så mycket men har ändå gjort en hjälte­modig insats. Hans rum är på andra sidan bokhyllan som syns bakom Nike/Åsa och Dan/Lasse, men han har med upphöjt lugn stått ut med de oändliga omtagningarna där kvinnorna försöker få tyst på den vrålande karln. Även lillasyster Ylvas redan från början dåliga tålamod har prövats, fast hennes rum är på övervåningen. Vi är nog lite hjältar hela bunten faktiskt.

Ändå är det ju kul, och jag känner mig faktiskt väldigt bekväm i rampljuset därhemma. Så om detta är förutsättningen för ytterligare en filmproduktion med nollbudget, så är ni välkomna!

Malin Wahlstedt

kaffekokare, lunchfixare, ekonomiansvarig, delägare, fru, kollega och ofrivillig statist

Ytterligare några bloopers från Speldjävlarna

Bottennapp från sju inspelningsdagar

16Whiskybråk

Allteftersom vi blev varma i kläderna gjorde vi färre misstag. Fast när vi blev trötta efter alla tagningar framemot eftermiddagarna, hände det naturligtvis att vi tappade fokus och glömde oss eller undslapp riktiga oss dumheter.

En sak som jag slås av när jag tittar igenom de här tagningarna är hur svårt det stundtals kan vara att avgöra om och när man ska bryta. Speldjävlarna är ju en komedi som utgår från vad som händer när människor som egentligen inte är riktigt sams, sitter och dricker och spånar och alltmer tappar förmågan att föra en vettig konversation. Ibland när skådespelarna glömmer vad de ska säga och verkligen börjar spåna, kan det bli riktigt bra. De har arbetat sig in i sina karaktärer och i situationen och agerar i linje med manusets intentioner, trots att de inte kommer ihåg sina repliker. Flera gånger har jag tänkt att jag vill ta med det där i filmen.

Dessvärre är det ytterst sällan möjligt. I egenskap av regissör och den som ska klippa filmen, har jag bestämt mig för en viss klippteknisk rytmik som bygger på ganska täta bildbyten och varierade bildsnitt. Det innebär att vi spelar in varje scen i en mängd olika perspektiv: dels en masterinställning där alla skådespelarna syns i bild, dels närbilds- och halvbildsinställningar för var och en av dem. Och när alla börjar spåna under en tagning, måste vi få dem att spåna på samma sätt i alla andra kamerainställningar. Då är det oftast – men inte alltid – bäst att bryta och hålla sig till manus.

Några gånger har det dock hänt att vi under läsningen av en scen, strax innan vi ska spela in den, kommit fram till att ändra den för att någon säger något som fungerar bättre än vad som står i manus. Det är välsignade ögonblick.

Janne Ahnberg, producent och regissör

Att arbeta kollektivt utan att utplåna sig

Tre viljor blir tio och alla blir ett

Att göra film handlar naturligtvis alltid om samarbete men Speldjävlarna var ändå något nytt för mig. Redan att skriva manus kollektivt var berikande och sedan dess har vi inte tagit ett steg som vi inte varit samstämmigt eniga om.

Medan vi skrev manus och skaran av författare växte från tre till fem, diskuterade vi knappt alls vem vi skulle ha som fotograf eller ljudtekniker eller hur vi över huvud taget skulle få resurser att spela in filmen. Vi koncentrerade oss på själva manuset och litade på att vi med hjälp våra kontakter inom film och teater i sinom tid skulle kunna möjliggöra inspelningen. Och så blev det.

När vi tog in nya teammedlemmar eller skådespelare skedde det på premissen att Speldjävlarna var en kollektiv och jämställd process, att vi därmed tog beslut gemensamt och att var och en förväntades bidra med sin åsikt. I filmvärlden är sådant ganska ovanligt, vanligtvis är det en som vet hur det ska vara och de andra gör sitt jobb, även om de har åsikter. Och fast jag mestadels har jobbat med små kompakta team, har det handlat om mina projekt och mitt ansvar.

Inför inspelningsstart hade vi långa diskussioner om kläder och rekvisita som mynnade ut att var och en klädde sin egenblandat 029 karaktär som hen tyckte bäst. En och annan persedel fick köpas in men det mesta kom från var och ens egen garderob. Ungefär likadant med rekvisitan – ett par turer till Ikea och resten ur egna skåp och gömmor. Efter många om och men kom vi överens om att regissörens hem fick bli inspelningsplats, något som innebar att vardagsrummet under perioder var belägrat med ND-filter och diffusion för fönstren.

Demokratin var total; alla hjälpte efter bästa förmåga till med att släpa strålkastare och dra kablar i trädgården för att få dagsljus i rummet. Bordet dukades upp med gemensamma krafter. Inför varje ny scen tog vi oss tid att repetera som på teatern tills alla var nöjda. Och vi hade tidigt bestämt att det här gör vi själva, utan att vänta på finansiering.

Nästa avsnitt kommer att handla om och visa den mest kritiska scenen i filmen. Eller så blir det fler bloopers, jag har inte riktigt bestämt mig än.

Janne Ahnberg, producent och regissör